Grammatik
Flekterade och blandade dialekter Det språksystem som beskrivs under de nästföljande kapitlen är giltigt för större delen av romanins dialekter, de som brukar kallas flekterande eller konservativa. Språket är en nyindisk dialekt med en del konservativa drag från forn/ medelindiska, som påverkats av framför allt grekiska och som gett upphov till den struktur som är typisk för romani. Exempel är följande: Ett kasussystem med 8 kasus, som böjs i stamklasser, animerat/icke-animerat och maskulinum/femininum (substantiv/pronomen): · Nominativ · Vokativ · Ackusativ/oblik · Dativ · Genitiv · Prepositional/lokativ · Ablativ · Instrumental Ett verbsystem, som böjs i 1-3 person singular och plural i följande kategorier Presens Imperfekt Perfekt Pluskvamperfekt Futurum
Romskans grammatik liknar övriga indoeuropeiska språk. För den som försöker förstå och lära sig lite från de här sidorna är det ett par saker som kan vara bra att ha klart för sig från början förutom att stavningen kan variera. Det ena är att romskans ordföljd är friare än svenskans. Det beror delvis på att svenskan inte gör skillnad på substantiv som är subjekt eller objekt. Romskan har en särskild böjningsform för substantiv som används som objekt och då kan man mer fritt variera ordföljden. Tyskar och ryssar har samma fiffiga arrangemang i sina språk. En annan sak som kan förbrylla är att man kan hoppa över orden jag, du, han, hon, vi, ni och de. Det gör finnar, ryssar och spanjorer oftare än romerna, men man kan göra det därför att verben har böjningsformer som visar vem som utför handlingen
Grammatiska termer som används på sajten - alfabetisk ordning:
Adjektiv: röd, stor, varm, våt
Adverb: skrev snabbt, gick snabbt, gick framlänges,
skriver snyggt
Demonstrativa pronomen: den här, den där, de här, de där
Femininum: Kvinna, flicka, kviga - (kvinnligt kön)
Futurum: ska tala, kommer att tala, ska gå, kommer att gå
Genitiv: mannens, husets, skrivelsernas, Evas
Genus: kön: han eller hon
Imperativ: tala! gå! visa! ropa!
Imperfekt: talade, gick, visade, ropade, var, hade
Indefinita pronomen: någon, ingen, något, några, någonstans
Infinitiv: att tala, att rita, att stava, att gå
Interrogativa pronomen: vem, vad, när, hur?
Komparativ: rödare, större, varmare, våtare
Konditionalis: skulle gå, skulle visa, skulle vilja
Konjunktiv: vore, ginge, finge (både svenska och romska använder
andra verbformer)
Maskulinum: Man, pojke, tjur - (manligt kön)
Negation: inte, don't, nej
Numerus: antal, en eller flera, dvs singular eller plural
Particip: talande, visad, målad (t ex en talande man, en visad tavla, en målad
tavla)
Passivum: talas, talades, talats, visas, visades, visats
Penultima betyder näst sista stavelsen (panorama, vakat)
Perfekt futurum: kommer att ha talat, kommer att ha gått, kommer att ha
visat
Perfekt particip: visad, trodd, påkostad, målad
Personliga pronomen: jag, mig, han, vi, oss, de, dem
Plural: bilar, husen, tankarna, idéer
Pluskvamperfekt: hade talat, hade gått, hade visat
Possessiva pronomen: min, mina, din, hans, hennes, sin, vår, deras
Prepositioner: i, på, under, framför, medan, mellan
Presens: talar, går, visar, ropar, är, har
Presens particip: talande, gående, troende, svävande
Pronomen ord som används i stället för substantiv
Reflexiva verb: tvätta sig, roa sig, bete sig, klä sig
Relativa pronomen: som, vilken, där, då
Substantiv: bil, hus, tanke, idé
Superlativ: rödast, störst, varmast, våtast (
Verb: gå, tala, visa, ropa, är, har
Vokativ: Maria! Du grabben! Allihopa!