Imperfekt

Saker som hänt förut. I svenskan kan vi säga jag läste boken eller jag har läst boken.
I romskan finns det också flera former, liksom i t ex spanskan och franskan.

Den första formen av förfluten tid betecknar något som gjorts under en längre sammanhängande period i det förflutna ("den långa imperfektformen"), ungefär som engelskans 'was going' till skillnad från 'went'. Formen är enkel på romska. Man hakar bara på ändelsen -as på slutet av presensformen så får man alla formerna.

me keravas - jag gjorde / ame kerasas - vi gjorde
tu keresas - du gjorde / tume kerenas - ni gjorde
vov kerelas - han gjorde / von kerenas - de gjorde

Nu kommer vi till den imperfektform som beskriver något som har hänt kort och begränsat i det förflutna ("den korta imperfektformen"). Formen motsvarar preteritum i en del andra språk. Böjningsformen skapas med en imperfektstam som utgångspunkt. Den imperfektstammen slutar på antingen -d- eller -l-, beroende på vilken bokstav presensstammen slutar på.

Imperfektstammar som skapas från presensstammar som slutar på -n, -l, -d, -r får -d- som märke och sista bokstav i imperfektstammen, medan imperfektstammar som skapas av presensstammar som slutar på övriga konsonanter får -l-. Men det finns verb som är oregelbundna och inte följer den här regeln. För den överkursintresserade kan man säga att det är de tonande dentalerna (tungan mot insidan på överkäkens framtänder) -n, -l, -d, -r som leder till -d-.

me kerdem - jag gjorde/ ame kerdam - vi gjorde
tu kerdan - du gjorde/ tume kerdan - ni gjorde
vov kerdas - han gjorde/ von kerd(in)e - dom gjorde
voi kerdas - hon gjorde

'jag stänger' heter på romska me pandav, men
'jag stängde' heter me panglem.

me panglem - jag stängde / ame panglam - vi stängde
tu panglan - du stängde / tume panglan - ni stängde
vov panglas - han stängde / von pangle - de stängde

Ord som har -d- i imperfektformen som kerdas används för både han och hon, som du ser ovanför: vov kerdas - han gjorde, voi kerdas - hon gjorde.

Men många verb har i romskan olika ändelser för han och hon. Det är t ex verb som innebär rörelse och som inte kan ha ett objekt: 'går', 'kommer', 'springer', men också 'dö' och 'flytta' (i betydelsen att byta bostad eller bostadsort).

Verbformen ser ut som ett adjektiv och slutar på -o för män, -i för kvinnor. I plural blir ändelsen -e tex:

mulo - han dog
muli - hon dog
mule - de dog

avilo - han kom, han blev
avili - hon kom, hon blev
avile - de kom

Ytterliggare ett ord är
anklel - går upp på

anklisto - han gick upp
anklisti - hon gick upp
ankliste - de gick upp

Men det finns också ord där båda varianterna förekommer
xutel - han (hon) hoppar

xuklas - han (hon) hoppade

eller

xuklo - han hoppade
xukli - hon hoppade

De nya verben som innehåller -sar- blir i imperfekt -sard-
me volisardem - jag älskade / ame volisardam - vi älskade
tu volisardan - du älskade / tume volisardan - ni älskade
vov volisardas - han älskade / von volisarde - de älskade

Det finns precis som i svenskan ord som är helt oregelbundna.
me zhav - jag går
me gelem - jag gick*

Romernas motsvarighet till nationalsång heter just

Gelem, Gelem

Gelem, gelem, lungone dromensa
Maladilem baxtale Romensa
A Romale katar tumen aven,
E cerensa baxtale dromensa?
A Romale, A Chavale
I went, I went on long roads
I met happy Roma
O Roma where do you come from,
With tents happy on the road?
O Roma, O Romani youths!

* zhav / gelem behöver inte ses som en oregelbundenhet. Om vi skulle ha en mer italiensk stavning skulle vi skriva giav / gelem. Då har vi plötsligt ett regelbundet verb.