Romska Alfabetet

Det romska alfabetet i Sverige

Rekommenderande användning av alfabets tecken när du skriver eller publicerar romska texter i Sverige. Standarden beslutades av modersmålslärare och andra språk arbetare vid Språk rådets språkvårds seminarium i romska 2010.

A a Akhor

B b Bakhro

C c Curuli, Cara

Č č Čiral Tš (för kale), Tj (för lovari)

Čh čh Čhon, Čhurik,

D d Dand

Dž dž Džukel, Džamba (Ž ž Žamba)

E e Efta

F f Foro,

G g Gono

H h hoffos, Harmonika

I i Iv

J j Jag

K k Kan

Kh kh Kham

L l Louve

Li Lil,

Lj Ljuma

M m Maro

N n Nakh

Nj nj Njamo, Enja

O o Ofto

P p Patrin,

Ph ph Phabaj

R r Roj

S s Sap

Š š Šošoj ( ej att förväxlas med

T t Tover

Th th Than,Thav

Tš tš ( Čh čh )Tšaj, Tšav, Tšave

U u

Učh Učho, Učhalin

V v Vast

X x Xar

Z z Zen

Förkortningar

adj adjektiv
adv adverb
art artikel
aux auxiliary (hjälp-, reserv-)
card cardinal (huvudsaklig)
caus causal (orsaksmässig, orsaks-)
comp komparativ
conj konjunktion
cop kopula
def definite (bestämd)
dem demonstrative
fem feminine
foc fokus
fract fraktal
fut future
gen general
grad gradvis
indef indefinite
int interrogative
interj interjektion
itr intransitiv
loc local
mas maskuline
mod modal
mult multiple
n noun (substantiv)
narr narrative
neg negation
num numeral
opt optativ
ord ordinal
part partikel
partv partikel verb
phr phrase (fras, uttryck)
pl plural
pp present aktive particip
ppp past passiv particip
pref prefix
prefv prefix verb
prep preposition
pron pronoun
qual qualitative (kvalitativ)
quot quotative (kvoterande)
recip reciprocal (ömsesidig)
rel relative
sg singular
subj subjunctiv (konjunktiv)
sup superlativa
temp temporal
tr transitiv vb verbal

Klass Funktion Värde Förkortning Kön n.a. fem - mask

Numer n.a.
plural - singular

Kasus/Case n.a.
ablative
genitive
nominative
oblique

Typ av Adjectiv n.a.
indefinitva/obestämd
interrogative/frågande
passive part.
past act part./tidigare akt del.
possessive
pres.act part./pres.akt del.
qualificative/ kvalificerande

Grad n.a.
komparativa
positiva
superlativa

Kasus/Case n.a.
nominativ
oblique

Typ av Adposition n.a.
preposition

Formation n.a.
compound/förening
simple/enkel

Typ av Adverb n.a.
kausalt/causal
allmänna/general
indefinita
interrogative
modal
plats
kvalitativa/qualitative
temporal

Grad/Degree n.a. komparativ positive Typ av Artikel n.a. definita/definita indefinita

Gender n.a.
feminine
masculine Nummer n.a. plural
singular
Kasus/Case n.a.
nominativ
oblique
Typ av Konjunktion n.a.
koordination
subordination/subordinating
Typ sv Interjektion n.a.
Form n.a.
Typ av substantiv n.a.
allmän/common
proper
Gender n.a.
feminine
maskulina
Nummer n.a.
plural
singular
Kasus/Case n.a.
ablativ
ackusativ
dativ genitivinstrumental
lokativ
nominativ
oblique
sociativ
vocativ
Typ av Numerära n.a.
kardinal
fraktal/fractal
flera olika/multiple
ordinala/ordinal
Gender n.a.
feminine
maskulina
Nummer n.a.
plural
singular
Kasus/Case n.a.
nominativ
oblique
Typ av Partikel/Particle n.a.
komparativa
focus
futural
general
graduell/gradual
interrogative
modal
narrative
negation
optativa/optative
kvoterande/quotative
konjunktiv/subjunctive
superlativa
verbal
verbal prefix
Formation n.a.
förening/compound
simple
Clitic n.a.
Typ av Pronomen/Pronoun n.a.
demonstrativ
indefinita
interrogativ
personal
possessiv
ömsesidig/reciprocal
reflexiva
relative
Person n.a.
första
andra
tredje
Gender n.a.
feminine
maskulina
Nummer n.a.
plural
singular
Kasus/Case n.a.
nominativ
oblique
ägande/Owner nummer/Number n.a.
plural
singular
ägande/owner kön/gender n.a.
feminine
maskulina
Typ av Residual/Resterande n.a.
datum
främmande ord
formler/formulae
symbols
Typ av Verb
auxiliary
kopula/copula
main
modal
VForm n.a.
indikativa
konjunktiv/subjunctive
Tidslös/Tense n.a.
past
present
Person n.a.
första
second
andra
Nummer n.a.
plural
singular
Gender n.a.

Ordklasser behöver ses över

Kort beskrivning av varje ordklass Substantiv: Ord som är namn på personer, djur eller saker. Verb: Ord som beskriver något man gör eller en handling. Adjektiv: Ord som beskriver hur någon eller något är eller ser ut. Adverb: Ord som beskriver ett verb, alltså en handling. Pronomen: Ord man använder istället för namn på en person, sak eller djur. Prepositioner: Ord som beskriver olika förhållanden mellan platser, föremål eller personer. Konjunktioner: Ord som binder samman ord och satser i en mening. Subjunktioner: Ord som inleder bisatser Räkneord: Ord som är namn på en mängd eller antal av något. Interjektioner: Ord som används oftast som en uppmaning och när man vill uttrycka något starkt. Till exempel hälsningsord, svarsord, ljudhärmande ord eller utropsord Adjektiv: blå, tjock, snäll Adverb: högt, lågt, stort, snabbt Interjektioner: aj, usch, asch Konjunktioner: och, men Preposition: är ett ord som ofta används för att ange läge eller riktning: t.ex. in, på, till. Pronomen: Ett pronomen den, det. pronomen används som ersättningsord för ett substantiv: t.ex. han, hon, han, hennes, vandra Räkneord: Ett räkneord används för att återge grund- eller ordningstal: t.ex. fyra, femte första, femte, tionde Substantiv: hund, kärlek, musik, Maria , Verb: sjöng, åt, sprang Subjunktion: som Några vanliga subjunktioner är följande:

med allmän betydelse: att, som, om, än.
interrogativa: om, ifall, huruvida.
komparativa: än, liksom, såsom.
kausala: eftersom, därför att, för att, då, emedan.
koncessiva: fast, fastän, oaktat, om än, även om.
finala: för att.
konditionala: om, ifall.

Fler exemplar på subjunktioner: är eftersom, om, så att, även om: Eftersom det regnade ute tog han med sig ett paraply, Det skulle bli tuffare om hon valde att spela i division 1, Stunderna med Bibeln skapade en religiös grund i hans liv, även om han aldrig gick i kyrkan. Underordnande konjunktioner - subjunktioner[redigera Underordnande konjunktioner kallas subjunktioner och används för att underordna en sats, under matrissatsen, i en överordnad sats. Subjunktionen inleder vanligtvis bisatsen,[1] men första ordet i en bisats är inte alltid en underordnande konjunktion utan de kan till exempel även inledas av pronomen och adverb. Några vanliga subjunktioner är följande:[1]

med allmän betydelse: att, som, om, än
interrogativa: om, ifall, huruvida
komparativa: än, liksom, såsom
kausala: eftersom, därför att, för att, då, emedan
koncessiva: fast, fastän, oaktat, om än, även om
finala: för att
konditionala: om, ifall
temporala: då, när, medan, sedan, innan, till, tills

Exempel: Jag ser att det regnar. Hon frågade om det regnade. Det regnar mer än (det gjorde) igår. Eftersom det regnar tar jag ett paraply. Jag går ut fast det regnar. Hon stannar hemma för att inte blöta ner sina kläder. Om det regnar i morgon också, köper jag en resa till Mallorca. När det regnar hela sommaren blir man på dåligt humör. Hon bodde i Tyskland innan hon kom till Sverige.

Ett substantiv: är en sak eller ett namn, t.ex. hare, Sverige, Jonas, dator. För att avgöra om ett ord är ett substantiv, kan man sätta en , ett eller flera framför det. Mer om detta i nästa lektion. Ett adjektiv: är hur någon/något är, t.ex. röd, smutsig, torr. Adjektivet beskriver ett substantiv. Ett verb: är något man kan göra, t.ex. cykla, flyga, spela. Svenska verb slutar ofta på a i sin grundform. Placera ordet att framför för att avgöra om ett ord är ett verb. Ett adverb: beskriver hur någonting görs och används i relation till ett verb. Adverb: skrev snabbt, gick snabbt, gick framlänges, skriver snyggt En konjunktion: är ett bindeord: t.ex. och, samt. En konjunktion (förening') är ett ord eller en fras som har till uppgift att binda samman satsdelar eller satser. De kan vara samordnande eller underordnande,[1] beroende på hierarkin de ger de sammanbundna satserna eller satsdelarna. Oftast kallas de samordnande konjunktionerna bara för konjunktioner och de underordnande benämns subjunktione. De samordnande konjunktionerna: används för att samordna två eller flera led av ett visst slag till ett led av samma slag.[1] Uttrycken inom parentes nedan kan i viss utsträckning fungera som konjunktioner. De samordnande konjunktionerna i svenskan är:[1]

additiva: och, samt (såväl som, respektive, plus, inklusive)
disjunktiva: eller
adversativa: men, fast, utan (utom, förutom, exklusive)
explanativa: ty, för
konklusiva: så (det vill säga, alltså)

Konjunktionsfras En konjunktions fras:är en fras som inleds med en subjunktion. I svenskan är det de två subjunktionerna som och än som används i konjunktionsfraser och av dem används än för att uttrycka jämförelseledet vid komparativ. Exempel (där konjunktionsfrasen är kursiverad):

Jag betraktar honom som expert. Som nära vän är jag chockerad över hans uttalande. Hon är tre år äldre än sin man. Det är lättare sagt än gjort. ' En interjektion: är ett utropsord: t.ex. oj, fy, ack. En Imperfekt/präterium: talade, gick, visade, ropade, var, hade Indefinita pronomen: någon, ingen, något, några, någonstans Infinitiv: att tala, att rita, att stava, att gå Interrogativa pronomen: vem, vad, när, hur? Genus: återger kön t.ex. han, hon maskulin, feminin Futurum: ska tala, kommer att tala, ska gå, kommer att gå

Konditionalis: skulle gå, skulle visa, skulle vilja
Konjunktiv: vore, gingo, finge (både svenska och romska använder andra verbformer)
Numerus: antal, en eller flera, dvs singular eller plural
Passivum: talas, talades, talats, visas, visades, visats
Penultima: betyder näst sista stavelsen (panorama, vakat)
Perfekt futurum: kommer att ha talat, kommer att ha gått, kommer att ha visat
Perfekt particip: visad, trodd, påkostad, målad
Personliga pronomen: jag, mig, han, vi, oss, de, dem
Plural: bilar, husen, tankarna, idéer
Pluskvamperfekt: hade talat, hade gått, hade visat
Possessiva pronomen: min, mina, din, hans, hennes, sin, vår, deras
Prepositioner: i, på, under, framför, medan, mellan
Presens: talar, går, visar, ropar, är, har
Presens particip: talande, gående, troende, svävande
Pronomen ord som används i stället för substantiv
Relativa pronomen: som, vilken, där, då
Superlativ: rödast, störst, varmast, våtast (
Vokativ: Maria! Du grabben! Allihopa!
Ordklasserna: i svenska språket
Grammatik
Romskans grammatik liknar övriga indoeuropeiska språk. För den som försöker förstå och lära sig lite från de här sidorna är det ett par saker som kan vara bra att ha klart för sig från början förutom att stavningen kan variera. Det ena är att romskans ordföljd är friare än svenskans. Det beror delvis på att svenskan inte gör skillnad på substantiv som är subjekt eller objekt. Romskan har en särskild böjningsform för substantiv som används som objekt och då kan man mer fritt variera ordföljden. Tyskar och ryssar har samma fiffiga arrangemang i sina språk. En annan sak som kan förbrylla är att man kan hoppa över orden jag, du, han, hon, vi, ni och de. Det gör finnar, ryssar och spanjorer oftare än romerna, men man kan göra det därför att verben har böjningsformer som visar vem som utför handlingen.
Adjektiv: röd, stor, varm, våt
Demonstrativa pronomen: den här, den där, de här, de där
Femininum: Kvinna, flicka, kviga - (kvinnligt kön)
Genitiv: mannens, husets, skrivelsernas, Evas
Imperativ: tala! gå! visa! ropa!
Komparativ: rödare, större, varmare, våtare
Maskulinum: Man, pojke, tjur - (manligt kön)
Negation: inte, don't, nej
Particip: talande, visad, målad (t ex en talande man, en visad tavla, en målad tavla)
Reflexiva verb: tvätta sig, roa sig, bete sig, klä sig
Substantiv: bil, hus, tanke, idé

Verb: gå, tala, visa, ropa, är, har

Presens: berättar om vad som händer nu Preteritum/imperfekt: berättar om något som hände för en stund sedan, i går t.ex i går badade, i går sjöng jag, i går somnade jag, i går sprang jag. Perfekt: berättar med hjälp av verbet har om vad som hänt t.ex. jag har badat, jag har sjungit, jag har somnat, jag har sprungit. Pluskvamperfekt: har i stället för hjälpverbet hade. Skulle hjälpverbet hade stå framför ett verb så vet man att tempusformen är pluskvamperfekt. t.ex. jag hade badat, jag hade sjungit, jag hade somnat, jag hade sprungit. Futurum: berättar om framtiden eller något man ska göra. Med hjälp av hjälpverbet ska kan man uttrycka futurum, T.ex. jag ska badat, jag ska sova, jag ska sitta

sjunga, jag ska somna, jag skaspringa-

presens preterium/imerfekt perfekt pluskvamperfekt futurum händer nu hände igår har hänt hade hänt ska hända jag pratar i går pratade jag jag har pratat jag hade pratat jag ska prata dansar dansade dansat dansat dansaleka lekte lekt lekt lekaVad har man för nytta av ordklasserna?

"Ordklass" är en samling ord som används och fungerar på samma sätt och därför ingår i samma grupp.

Man har delat in orden på detta sätt, för att man lättare skall kunna förstå orden, skilja dem åt och veta hur man skall använda dem på rätt sätt.

Alla dessa ord kallas satsord när de används i olika satser. Mer om satsorden längre fram i detta arbete.

Substantiv

Ord som är namn på personer, grupper, djur, saker, ämnen, känslor, aktiviteter och tillstånd. Peter, häst, tulpan, bil, vatten, kärlek och glädje är exempel på ord, som kallas substantiv.

Pronomen

pronomen - står istället för ett substantiv - t.ex. han, honom, jag (former ändras efter funktion)

Ord man använder i stället för ett substantiv för att förenkla och variera språket. Jag, oss, hennes, er, som, denna, vem och någon är exempel på ord, som kallas pronomen.

Adjektiv

adjektiv - beskriver ett substantiv

Vi använder dessa ord för att beskriva något eller någon. Stor, liten, röd, sur, gul, tjock, kraftig, glad och svart är exempel på ord, som kallas adjektiv.

Verb

Ord som beskriver olika handlingar eller visar att någon eller något är i ett visst tillstånd. Springa, hoppa, studsa, tänka, se, spika, skriva, läsa, studera, ringa, vara, bliva, heta och kallas är exempel på ord, som kallas för verb.

Adverb

adverb - beskriver ett verb, adjektiv, eller ett annat adverb

Ord som beskriver en handling: Olle sprang snabbt. Det är även ord som ger mer information om en beskrivning: Stina är otroligt vacker. Det är också ord som ger mer data om en handlingsbeskrivning: Rita arbetar mycket flitigt. Hemma, högt, mycket, väldigt och bra är exempel på ord, som kallas adverb.

Preposition

prepositioner - på, i, hos, för etc.

Ord som beskriver förhållanden mellan personer, platser och saker. I, på, till, framför, utan, efter, över och bakom är ord, som kallas prepositioner.

Konjunktion

Ord som binder samman ord eller grupper av ord och beskriver förhållandet mellan dem. Och, men, för, om, eller, att, är ord, som kallas konjunktioner.

konjunktioner - används för att sammanföra olika satser i en mening

Interjektion

Ord som beskriver en stark känsla, hälsning eller kommunikation av ljud. Usch, oj, aj, nej och hurra är ord, som kallas interjektioner.

Räkneord

Ord som beskriver antalet av något eller en plats i en ordning. En, fem, första och åttonde är ord, som kallas räkneord.

Vi använder ord från olika ordklasser, när vi vill kommunicera någonting till våra medmänniskor, så att de förstår vad vi menar.

Förkortningar

adj adjektiv
adv adverb
art artikel
aux auxiliary (hjälp-, reserv-)
card cardinal (huvudsaklig)
caus causal (orsaksmässig, orsaks-)
comp komparativ
conj konjunktion
cop kopula
def definite (bestämd)
dem demonstrative
fem feminine
foc fokus
fract fraktal
fut future
gen general
grad gradvis
indef indefinite
int interrogative
interj interjektion
itr intransitiv
loc local
mas maskuline
mod modal
mult multiple
n noun (substantiv)
narr narrative
neg negation
num numeral
opt optativ
ord ordinal
part partikel
partv partikel verb
phr phrase (fras, uttryck)
pl plural
pp present aktive particip
ppp past passiv particip
pref prefix
prefv prefix verb
prep preposition
pron pronoun
qual qualitative (kvalitativ)
quot quotative (kvoterande)
recip reciprocal (ömsesidig)
rel relative
sg singular
subj subjunctive (konjunktiv)
sup superlative
temp temporal
tr transitiv

vb verbal

Klass Funktion Värde Förkortning Kön n.a. fem - mask

Numer n.a.
plural - singular

Kasus/Case n.a.
ablative
genitive
nominative
oblique

Typ av Adjectiv n.a.
indefinitva/obestämd
interrogative/frågande
passive part.
past act part./tidigare akt del.
possessive
pres.act part./pres.akt del.
qualificative/ kvalificerande

Grad n.a.
komparativa
positiva
superlativa

Kasus/Case n.a.
nominativ
oblique

Typ av Adposition n.a.
preposition

Formation n.a.
compound/förening
simple/enkel

Typ av Adverb n.a.
kausalt/causal
allmänna/general
indefinita
interrogative
modal
plats
kvalitativa/qualitative
temporal

Grad/Degree n.a. komparativ positive Typ av Artikel n.a. definita/definita indefinita

Gender n.a.Skriv din text här ...

Innehållsförteckning

Substantiv
Abstrakta och konkreta
Stor bokstav
Översikt substantivet
Substantivets genus
Substantivets numerus
Artiklar
Bestämd och obestämd
Substantivets kasus
Översikt genus & former

Adjektiv

Räkneord

Person

Pronomen

Personliga pronomen
Reflexiva pronomen
Reciproka pronomen
Possessiva pronomen
Demonstrativa pronomen
Determinativa pronomen
Interrogativa pronomen
Relativa pronomen
Indefinita pronomen

Översikt "den, det, de"

Verb

Olika sorters verb
Transitiva och intransitiva
Verbets former
Verbets tempus
Verbet "ha"

Adverb

Skillnaden mellan adjektiv och adverb

Konjunktioner

Prepositioner

InterjektionerSkriv din text här ...