Verb

Verb (av lat. verbum, ord) är en ordklass som innehåller ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. Ett verb beskriver något man gör eller något som händer. Verb kan i svenskan böjas efter tempus, modus och diates. I många språk böjs verben också efter person, numerus och i vissa språk även genus. En vanlig minnesramsa är Verb är något du kan göra, till exempel se och höra. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. På svenska kännetecknas verb av att man kan sätta ett att framför dem, "att redigera", "att skriva" och så vidare.

Verbets olika former

Här följer en översikt över verbets olika former.

Du ändrar på verbens form, lägger till ändelser eller byter vokaler, när du kommunicerar om olika saker.

/Olika tidsformer

Ändring av verbets form därför att du kommunicerar i olika tidsformer.

//Nutid

Han tycker om att spela piano.
Han spelar piano.

//Dåtid

Han spelade piano.
Han har spelat piano.
Han hade spelat piano.

//Framtid

Han kommer att spela piano.

/Befallning eller uppmaning

Ändring av verbets form därför att du kommunicerar en befallning eller uppmaning.

Spela tyst!

/Gör en handling

Ändring av verbets form därför att du beskriver att någon eller något gör en handling.

En spelande man.

/Utsatt för en handling

Ändring av verbets form därför att du beskriver att någon eller något har blivit utsatt för en handling.

Ett spelat musikstycke.

/Utsatt för en handling på ett annat sätt

Ändring av verbets form därför att du på ett annat sätt beskriver att någon eller något har blivit utsatt för en handling.

Musikstycket blev spelat av honom.
Musikstycket spelades av honom.

Verbets fyra grundläggande former

Verbets fyra grundläggande former är infinitiv, imperfekt eller preteritum, supinum och perfekt particip. Se förklaring på de olika formerna nedan.

/Infinitiv

"Infinitiv" är grundformen av verbet. Det är namn på en handling eller visar att någon eller något är i ett visst tillstånd utan att ange någon tid.

Ibland sätter man ordet "att" framför denna formen av verbet.

Detta är den form av verbet som står i ordböckerna.

Ordet infinitiv betyder ursprungligen "obegränsad".

"Infinitivmärke" är ordet "att" som man kan ställa framför grundformen av verben.

Verb som står i grundformen infinitiv:

att läsa
att springa.
att studera
att bliva
att titta
att söka
att vara

Verb som står i grundformen infinitiv:

Att läsa är alltid roligt.
Hon gillar att springa.
Olle brukar leka på eftermiddagen.
Att studera är nödvändigt.
Han tycker om att bara vara.
Du måste lära dig att titta efter.
Lisa kan cykla snabbt.
Att söka i djungeln är svårt.

Olika sorters verb

Det finns tre sorters verb, som du kan använda för att kommunicera om en handling eller visa ett tillstånd: Huvudverb, bindeverb och hjälpverb.

Huvudverb

"Huvudverb" är namn på det verb som beskriver själva handlingen i en kommunikation.

Exempel:

Jag åker snart hem.
Han hämtade hunden.
Vi åkte skridskor igår.
Hon klappade katten.
Lisa springer fort.

Bindeverb

"Bindeverb" är namn på de verb som visar att någon eller något befinner sig i ett tillstånd.

Exempel:

Hon är söt.
Sture blev glad på festen.
Berit verkar trött.
Nils kallas "Tomten".
De heter Persson i efternamn.

Hjälpverb

"Hjälpverb" är ord du använder tillsammans med ett huvudverb för att beskriva handlingen eller tillståndet i tiden, eller att det skedde på ett visst sätt.

Ett hjälpverb kan inte användas ensamt utan måste stå tillsammans med ett huvudverb. Annars förstår ingen vad du säger.

Jag har simmat.
Jag hade simmat.
Jag ska / skall simma.
Jag skulle simma.
Jag kommer att simma.

Olika sorters huvudverb

Det finns några olika sorters huvudverb: Reflexiva verb, opersonliga verb, transitiva och intransitiva verb.

En beskrivning av transitiva och intransitiva verb följer i nästa artikel.

/Reflexiva verb

Det finns ett speciell sorts huvudverb som kan bli reflexiva verb tillsammans med ett pronomen.

"Reflexiva verb" fungerar tillsammans med ett pronomen och beskriver en handling, som påverkar någon eller något som har utfört den.

Man använder det reflexiva pronomenet "sig" i tredje person. I övriga personer används objektsformerna av personliga pronomen. Se dessa artiklar i arbetet.

Reflexiva verb ändrar inte sin betydelse

Ett verb som är reflexivt tillsammans med ett pronomen - "tvätta sig" - kan även användas icke-reflexivt - "tvätta" bilen. I båda fallen är betydelsen av verbet densamma dvs. "tvätta".

"Rakar" som reflexivt verb: Jag rakar mig på toaletten. "Rakar" som icke-reflexivt verb: Han rakar fåret.

Det finns andra verb, som fungerar tillsammans med ett pronomen och bildar fasta uttryck. Dessa verb blir inte reflexiva tillsammans med pronomenet.

Exempel på sådana fasta uttryck: känna sig, hämta sig, skärpa sig, gifta sig, stå sig, ställa sig och ta sig. Andra pronomen används i andra personer: Jag har inte hämtat mig än.

De ändrar sin betydelse när de inte ingår i det fasta uttrycket. Det fasta uttrycket har en speciell betydelse.

"Hämta" i ett fast uttryck med "sig": Han hämtade sig snabbt efter tävlingen. "Hämta" inte i ett fast uttryck: Ulla gick och hämtade katten i trädgården.

Verb som är reflexiva tillsammans med ett pronomen

Kan du sätta dig?
Det gäller att tvätta sig.
Glöm inte att raka dig.
Han ville inte anstränga sig.
Landet ville inte försvara sig.
Hon skyddar sig mot tjuvar.
Barnen brukade slå sig på dagis.

Ovanstående verb kan även ha en annan betydelse och är då inte reflexiva: Jag satte flaskan på trappan.

Opersonliga verb

Det finns en annan sorts huvudverb som kallas opersonliga verb.

"Opersonliga verb" beskriver en handling, som inte utförs av någon eller något.

Det regnar i Dalarna.
Jag ser att det snöar i Kiruna.
Det ringer på dörren.
Det haglar i hagen.
Det åskade mycket i somras.

Olika sorters hjälpverb

Det finns några olika sorters hjälpverb.

/Hjälpverb som beskriver handlingen eller tillståndet i tiden

Vi skall åka på semester.
Jag har målat huset.
Hon skulle precis äta, när jag kom.
Stina kommer att bli glad.
Hon hade redan gått, när Axel ringde.
Jag skall snart åka.
De har varit glada på semestern.
Vi har åkt skridskor.
Han har hämtat hunden.
Stina kommer att tvätta bilen snart.

/Modala hjälpverb

"Modala hjälpverb" är de hjälpverb som beskriver det sätt på vilket handlingen eller tillståndet sker.

Ordet "modal" betyder ursprungligen "sätt".

Skall, kunna, vilja, böra, få och måste är exempel på modala hjälpverb.

Meningar med modala hjälpverb:

Jag skall hämta grisen.
Jag kan hämta grisen.
Jag vill hämta grisen.
Jag bör hämta grisen.
Jag får hämta grisen.
Jag måste hämta grisen.

Fler meningar med modala hjälpverb:

Du måste hjälpa mig att måla.
Han var tvungen att basta då.
Du borde vara flitigare i skolan.
Kan du hämta tavlan?
Nils kunde skriva bra.
Sture ville dra upp båtarna i nästa vecka.
Jag kunde vara lyckligare.
Olle måste arbeta nu.
Anton borde ha sökt mer jobb i förra veckan.
Jag vill inte se huset igen.
Vi fick inte rasta hästarna.
Du bör köpa dig nya stövlar idag.
Vi måste hämta katten nu.
Du får komma nu.

/Huvudverb som ibland fungerar som hjälpverb

Det finns vissa huvudverb som ibland fungerar som hjälpverb.

"Börja", "sluta", "bruka" och "fortsätta" är exempel på huvudverb som kan fungera som hjälpverb.

Meningar med huvudverb som står som hjälpverb:

Nils brukar alltid läsa på kvällarna.
Börja motionera så mår du bättre!
Berit fortsatte inte röka på grund av varningarna.
Sluta bråka innan det är försent!
Hon började frivilligt simma på fritiden.

Passivbildande hjälpverb

"Passivbildande hjälpverb" är verben "vara" och "bliva" när de hjälper till att bilda en passiv sats och en passiv form av verbet.

Ibland kan du använda verben "vara" och "bliva" som hjälpverb, när du kommunicerar enligt nedanstående.

"Vara" och "bliva" kallas då passivbildande hjälpverb, för att de hjälper till att bilda en passiv sats och en passiv form av verbet.

I en passiv sats, där det som blir utsatt för handlingen står först, med hjälpverben "vara" och "bliva" används perfekt particip-formen av huvudverbet.

Jag hämtade grisen.
Grisen blev hämtad av mig.
Jag beundrar flickan.
Flickan är beundrad av mig.
Japaner tillverkade bilen.
Bilen var tillverkad av japaner.
Inga uppmuntrade honom.
Han blev uppmuntrad av Inga.