Verbet är vara ha

Det som kan förvilla lite är att "ha" är både ett huvudverb och ett hjälpverb.

Huvudverb: Jag vill ha ett piano.

Hjälpverb: Han hade gått strax innan vi kom. "Gått" är här huvudverb.

  Hur have, has, had används i engelskan

Have, has, had

"Ha" som huvudverb i de olika tempusen

Grundform: att ha

Grundformen är "att ha" dvs. att äga någonting. När du använder grundformen så tänker du inte på någon tid. Bara själva ägandet.

Det är kul att ha en cykel.
Vi satsar på att ha en ny bil till sommaren.

Här använder man alltid ordet "att" framför "ha". "Att" tillhör grundformen.

Presens - nutid: har

Vi har en cykel i källaren.
De har en stor hund i trädgården.

Imperfekt eller preteritum - dåtid:

Vi hade en cykel i källaren.
De hade en stor hund i trädgården.

Perfekt - fullbordad handling:

Vi har haft en cykel i källaren.
De har haft en stor hund i trädgården.

Obs! Här är "har" hjälpverb. "Haft" är huvudverb.

Pluskvamperfekt - fullbordad handling i dåtid:

Vi hade haft en cykel i källaren före ombyggnaden.
De hade haft en stor hund i trädgården, innan grannen flyttade in.

Obs! Här är "hade" hjälpverb. "Haft" är huvudverb.

Futurum - framtid:

Vi kommer att ha en cykel i källaren.
De ska ha en stor hund i trädgården.

Obs! Här är "kommer att", och "ska" hjälpverb. "Att" tillhör inte "ha" här.

Du använder alltså också "ha" när du skall beskriva framtida ägande.

Konditionalis - villkor

Vi skulle ha en cykel i källaren, om den fick plats.
De skulle ha en stor hund i trädgården, om de hade råd.

Här är "ha" huvudverb och "skulle" hjälpverb.

Vi skulle ha haft en cykel i källaren, om den hade fått plats.
De skulle ha haft en stor hund i trädgården, om de hade haft råd.

Här är "haft" huvudverb och "skulle" plus "ha" hjälpverb.

"Ha" som hjälpverb:

Hjälpverben "har" och "hade" används i tempusen perfekt och pluskvamperfekt tillsammans med ett huvudverb.

Perfekt: Eva har ätit upp maten. "Ätit" är här huvudverb.

Pluskvamperfekt: Stina hade redan lagt sig, när de kom hem. "Lagt" är här huvudverb.Skriv din text här 

Är - Har - Finns, Blir, Inte

Vara - är

De svenska verben vara, ha, finnas eller presensformerna är, var och finns skapas alla i romskan med ordet är.

Presens

• me sim - jag är / ame sam - vi är
• tu san - du är / tume san - ni är
• vov si - han är / von san - dom är

Imperfekt

• me simas - jag var / ame samas - vi var
• tu sanas - du var / tume sanas - ni var
• vov sas - han var / von sas - dom var

Precis som i svenskan saknas en del böjningsformer för är. Istället använder man på romska avel - komma, bli. Också i svenskan tar vi hjälp av ordet komma och bli: "När du blir stor". Vi säger också "Vi kommer att vara där imorgon". I båda språken saknas en särskild grammatisk böjningsform för t ex framtid och en del andra verbformer.

Det finns en specialvariant där man hoppar över är helt och hållet. La och le känner vi igen från objektformen på pronomen. Lo används istället för les.

Baro lo - han är stor
Bari la - hon är stor
Bare le - dom är stora

Kai la? - Var är hon? (Så börjar Katarina Taikons bok Katitzi)

..

Ha - har

Verbet har finns inte på romani på samma sätt som på svenska. Man bygger istället upp en mening som på svenska innehåller har med verbet är. Förvirrad? Ok, då ska jag förvirra ett steg ytterligare innan klarhet kan nås. Man använder verbet är och låter subjektet i den svenska motsvarigheten bli objekt. Romskans sätt att uttrycka har blir på svenska med lite ändrad ordföljd
Är (åt) mig ett hus, som då betyder jag har ett hus eller jag äger huset. Det finns flera språk som inte använder ordet har, utan gör på det här sättet bl a ryska och ungerska.

Si man jek kher - jag har ett hus / Si amen jek kher - vi har ett hus
Si tut jek kher - du har ett hus / Si tumen jek kher - ni har ett hus
Si les jek kher - han har ett hus / Si les jek kher - dom har ett hus
Si la jek kher - hon har ett hus / Si len jek kher - dom har ett hus

O raklo si les zhukel - Pojken har en hund (pojken, han har en hund)
E rakli si la grast - Flickan har en häst (flickan, hon har en häst)

..

Finns

Finns är ju i svenska en lite lustig konstruktion, egentligen finnes, dvs hittas - finna i passivum, något hittas, något som någon finner. I romskan hoppar man hela det resonemanget och gör precis som bland annat världens största språk kinesiskan, låter har betyda finns.

I skogen finns det svamp blir Skogen har svamp.

Eftersom ordet har i sin tur uttrycks med ordet är, så blir det ordet är i romskan som byggs in i konstruktionen. Då blir den egentligen rätt logiska och enkla konstruktionen:

I skogen är svamp

..

Inte

Inte heter normal chi på romska, men i kombination med just verbet är, blir det i stället bara nai och i förfluten tid nas. Man kan inte säga chi si. Och ytterligare en liten specialare manai - det finns inte som i tex manai love - det finns inte pengar. Det fanns inte pengar heter manas love, dvs i förfluten tid - imperfekt.

• chi - inte

Vov chi kamel la - han tycker inte om henne.

• nai - är inte, har inte, finns inte

Les nai dosta love - han har inte tillräckligt med pengar.

• nas - var inte, hade inte, fanns inte

Les nas dosta love - han hade inte tillräckligt med pengar.

Det finns ytterligare en form av inte som används när man uppmanar någon att inte göra något Na ker! - Gör inte! se sidan om Imperativ

Den formen används också i meningar som:

• Motodem leske te na kerel kado

- Jag sa åt honom att inte göra det.

• Te na avilanas muri dei, sas te gindiv ke san jek choxani

Ytterligare en negation dvs en variant av inte är det romska ordet eller förstavelsen bi- som betyder utan och används som den svenska förstavelsen o- som i olycka, orädd, ovarsam, oklar. Sammanhangen är andra, några exempel:

bichacho - orätt
biphares - osvårt, dvs enkelt
bilasho - obra, dvs dålig

Måste - Vill - Kan

Måste

Måste kan uttryckas på flera sätt, med orden trobul, trobuj och musaj te.
Måste sätts i början på meningen och är egentligen inte något verb utan kan mer betraktas som en "Det är nödvändigt att"-konstruktion.

Men det kan också liksom i engelskan uttryckas med är eller om man så vill har. I have to go. Att heter te, men se upp för te kan betyda om, ifall i andra sammanhang.

eller

..

Vill

Vill uttrycks med verbet mangel och används ungefär som på svenska.

..

Kan

Kan uttrycks med shai, som sätts i början av meningen och som bara finns i en form.

Verbet dashtiv används också för att uttrycka att man kan eller ett man har möjlighet att göra något.

På radion används ofta verben birav, men jag hittar det inte i Lees Kelderashlexikon så jag undrar lite om det kanske är en annan dialekt.

..

Kan inte

Kan inte uttrycks med nashti, som också sätts i början av meningen och också bara finns i en form

Man kan också använda verbet nashtiv för att uttrycka att man inte kan något.

...

Ta - få och ge

Ta, Få och Ge är ett några korta ord. På romska är de ännu kortare. Stammen består bara av en enda bokstav L- respektive D-. När man sedan lägger på ändelser och ordet fortfarande är kort, så kan det lätt bli lite förvirrande i en text med andra ord som är väldigt korta, som prepositioner och personliga pronomen. Här är i alla fall en enkel referens till grundformerna på ta, få och ge. Dessutom finns några rader om hur de kan användas i reflexiv form.

Ta, Få

Presens

Lav - jag tar, får / Las - vi tar, får
Les - du tar, får / Len - ni tar, ger
Lel - han, hon tar, får / Len - dom tar, får

Imperfekt

Lem - jag tog, fick / Lam - vi tog, fick
Lan - du tog, fick / Lan - ni tog, fick
Las - han, hon tog, fick / Line - de tog, fick

..

Ge

Presens

Dav - jag ger / Das - vi ger
Des - du ger / Den - ni ger
Del - han, hon ger / Den - de ger

Imperfekt

Dem - jag gav / Dam - vi gav
Dan - du gav / Dan - ni gav
Das - han, hon gav / Dine - de gav

Verbet tala kan uttryckas med hjälp av dav - ge, och duma - tal.
Me dav duma rromanes - jag talar romska.

..

När lav och dav används i reflexiv form (jag tar mig, jag ger mig) får de andra betydelser,
bl a börja och bestämma sig.

Presens

Lav man - jag börjar / Las amen - vi börjar
Les tut - du börjar / Len tumen - ni börjar
Lel pe - han (hon) börjar / Len pe - dom börjar
Dav man - jag bestämmer mig/ Das amen - vi bestämmer oss
Des tut - du bestämmer dig / Den tumen - ni bestämmer er
Del pe - han (hon) bestämmer sig / Den pe - de bestämmer sig

..

Imperfekt

Lem man - jag började / Lam amen - vi började
Lan tut - du började / Lan tumen - ni började
Las pe - han (hon) började / Line pe - de började

Dem man - jag bestämde mig / Dam amen - vi bestämde oss
Dan tut - du bestämde dig / Dan tumen - ni bestämde er
Das pe - han (hon) bestämde sig / Dine pe - de bestämde sig

..

Kombinera ta och ge med andra ord och få andra betydelser
Genom att kombinera ord får man nya betydelser, så är det också i svenskan "jag tar mig för att", "tycker om", "ge vika", "ge upp", "hålla tal", "ge sitt ord" etc. När ord kombineras på det här sättet blir betydelsen något som är något som är väldigt "personligt" för just det aktuella språket, dvs idiomatiskt - uttryck med särskild betydelse som snidats fram genom århundradena av de som har språket som modersmål.

Några exempel på romani
Dav duma - jag talar - (ordagrant: jag ger tal)
Dav palpale - jag svarar - (ordagrant: jag ger tillbaka)
Dav svato - jag lovar - (ordagrant: jag ger ord)
Dav chink - jag nyser - (ordagrant: jag ger nysning)

Del opral - översvämmar - (ordagrant: ger upp)

och så finns det ett exempel där det gäller att hålla tungan rätt i mun. Där råkar den ordagranna översättning stämma exakt med hur vi säger på svenska. Den lilla extraändelsen -de i mande är ju en preposition som kommer efter (se avsnittet om prepositioner), som jag lämnar därhän just nu.

Lav pe mande - jag klär på mig - (ordagrant: jag tar på mig)
Lav pa mande - jag klär av mig - (ordagrant: jag tar av mig)

Det är bara en liten bokstav som skiljer e och a i orden pe och pa, som är två prepositioner med olika betydelse:
pe - på, vid, av, för, till
pa - om, angående, av, från

...